Tre bilder från min lilla promenad efter att jag kom hem från mässan iförrigår. Hade en vårjacka + två par leggins på mig i 10-° och väldig blåst. Snacka om kallt, måste börja använda min dunjacka nu.. men den är så stor och jobbig! ;)

Jag gick även hem från centralen, tar ungefär 40 minuter. Jäklar vad kallt det var, men underbart fint. Älskar snön. Dock kände jag inte mina ben, tår eller fingrar när jag kom in. Ansiktet var helt bortdomnat också, haha! :) Men att mötas av glada pussandes hundar höll hjärtat varmt i alla fall. 

Och ännu en gång tycker jag att tidsinställda inlägg är guld.
Är förmodligen ute i solen med Cornelia nu. ♥

Åkte hem till Maja efter fotomässan och ovan ser ni lite av vad vi hittade på. Invigde även första advent med att äta en lussebulle, första gången på flera år. Gott var det! Hade en jätterolig dag med söta Maja. ♥

Hoppas ni får en riktigt mysig första advent allihopa! ♥ Själv ska jag strax till fotomässan med en sötnos vid namn Maja, kanske ses där om någon mer ska dit? 

Snöstorm och en massa snö ute. MYS! Imorgon har jag även studiedag så jag och Cornelia ska plugga och sedan åka ner till stan och julklappsshoppa lite till.

Mysig helg detta. Ha en underbar dag!

/H

Hittade denna bild, fotad i samma veva som denna. Han ser så ful och konstig ut att jag inte kan låta bli att skratta!! Men tycker den ändå är väldigt fräck, vad tycker ni?

Nä, nu ska jag återgå till plugget... Var bara tvungen att skratta lite. :D

Träffade finaste Sofia och tre av hennes kompisar idag. Gick runt lite på gymnasiemässan och en stund på fotomässan innan hon skulle hem. Hon var dock tvungen att åka hem redan tolv så vi hann inte vara så länge men jag hoppas vi kan ses väldigt snart igen. 

Saknar henne massor. ♥

/HL

Min lilla nya kompis som jag stötte på tidigare när jag var ute och fotograferade. Den gick och strök sig mot mig och följde efter mig hela tiden. Supersöt! Blev så glad när den gjorde det eftersom jag aldrig fotat någon katt.

Jag är väldigt allergisk mot katter, och sist jag klappade en katt när jag var liten var jag tvungen att åka till sjukhuset så sedan dess har jag inte klappat någon kisse. Men idag klappade jag denna sötnos och fick en trogen följeslagare och sprallig fotomodell som inte ville vara stilla en sekund utan sprang omkring och strök sig mot benen. 

Den följde även efter mig i knähög snö, haha det såg lite roligt ut! ♥

/H

Jahapp då var det fredag. Dagen började väl inte särskilt bra. Efter att ha gått till skolan som tar ungefär 40 minuter och haft en lektion hittar jag inte min mobil. Letar överallt men det finns ingenstans. Kom ihåg att jag hade den i jeansfickan och har tappat flera saker på grund av att jag haft det i jeansen så har de ramlat ut när jag gått.

Åh, underbart! Tappa mobilen när man går till skolan i snövädret. Not.
Räcker inte oturen liksom?

Jag och Cornelia gick då tillbaka den vägen jag gick och letade. Ingen mobil. Vi letar under snön, men ser att det har plogat vilket blev katastrof. Solen och den blåa himlen kikade i alla fall fram under våran lilla leta-efter-Hannahs-mobil-runda, något jag önskat mig hela tiden sedan snön kom. Vi gick i alla fall hela vägen hem och där hittar jag den. Snacka om att jag var glad. Ville absolut inte lägga mer pengar på en ny mobil, pengar som jag inte ens har dessutom. Hade haft mobilen i fickan när jag gjorde mig i ordning men sedan när jag satte på mig skor och jacka hade jag lagt den i fönstret. PHU!

Åh, jag fick lägga ut två bilder till på när jag och mamma passade killen ovan. :) Himla snällt! Valde dessa två, gillar de verkligen. Ljuset, färgerna, skärpan. Himla gullig kille också!

Vad tycker ni om dessa? Konstruktiv kritik uppskattas alltid. :)

Ett självporträtt jag tog för någon månad sedan, lite fräck tycker jag. :)

 

Kanske drar mig upp på fotomässan en stund på eftermiddagen imorgon efter skolan. Planerar även att åka dit på lördagen OCH söndagen. Men eftersom inträdet kostar 80kr tror jag inte jag går dit alla dagar, haha! :) Blir förmodligen lördagen och söndagen jag är där.

Har inte kunnat lägga lika mycket tid på bloggen nu som jag kunde innan. Är så mycket annat som jag har för mig och fotografera hinns inte med. Antingen så är det kolsvart ute när jag är hemma, eller så är det läxor och annat, eller så snöar det vilket gör att jag inte vill ta ut min nya fina kamera. Man vill ju även ha ett liv utanför datorn och bloggen, fritiden ska inte bara gå åt till att sitta vid datorn och blogga. Hemsk tanke det.

Kan inte förstå att det bara är en månad kvar tills det är jul. Tiden har rusat fram! Har varit snöstorm både igår och idag här, jag tycker dock att det är sjukt mysigt. Är massvis med vit, fin snö utanför dörren nu. Så ska det vara!

från arkivet 2009 med ny redigering

 

Är det bara jag som saknar ljuset, färgerna, åh de färgglada löven och den där otroligt färgglada världen som kikade fram och… nämde jag ljuset? Jisses vad jag saknar det. Vintern kom så fort och hösten var så kort. Att vintern kom är egentligen också en lögn för det enda som kom var slask, grått, mörkt och deprimerande färglös värld. Vart är snön liksom? 

Usch vad jag vill ha färg, sol och ljus utanför fönstret igen. När man tittar ut nu och bara ser ett grått elenda utan slut med bara kyla vill jag bara gå och lägga mig och sova förbi denna förfärliga årstid.

Bläh på detta.

/H

…vet inte riktigt om det var så den texten gick exakt men mina hundar håller i alla fall med om rubriken till hundra, det kan jag lova! :)

/HL

Dagen började med att sitta på pendeltåget mot Stockholm. Eller först gå upp ur sängen, äta frukost, åka buss och sedan tåget om man ska vara helt noga. Sedan strosade jag runt lite i affärer i ett regnigt Stockholm innan jag träffade Wilma. Har känt denna tjej i över 3 år måste det vara men vi har aldrig träffats då de bor så långt bort. Måste ses mera, helt klart även fast det känns som vi redan setts massor av gånger innan! Haft hur roligt som helst. Massor av skrattanfall blev det.

Vi gick in på Buttericks och testade otroligt fula masker och bröstglasögon som jag nästan funderade på att köpa för att de var så otroligt fula. Vi gick in på BikBok och valde ut världens fulaste outfits för att de var så fula, undra om det finns folk som egentligen går så… Hoppas inte det, då skulle jag bli rädd. Jag köpte en klänning dock, ååh den var fin! :)
Vi gick även in på Mcdonalds och åt lite och sedan tog vi självklart ballonger då vi är små snorungar som gillar ballonger. Sen var hon och hennes tvungna att ta tåget hem. Alldeles för kort tid vi sågs.

Gårdagen spenderades med dessa söta filurer! :) - Fina Cornelia och en underbart söt, glad och otroligt energisk vovve som hon passar under helgen. 

Var tvungen att dela med mig av denna video nedan. Om ni inte har sett den, MÅSTE NI KOLLA PÅ DEN! Fy så vacker video. Läste någonstans att den var gjord utav tusentals bilder och inte filmad, väldigt många bilder då om man säger så… Verkligen intressant och riktigt fint.

Låter videon tala för sig själv.


/H

Jag ser på filmen "Into the wild". Jag önskar att jag hade mod att göra något sådant. Överge allt detta - ta en ryggsäck, slänga mobilen och ge mig ut i naturen. Något jag verkligen skulle vilja göra. Verkligen vara ett med naturen och leva som man gjorde förr. Uppleva något man aldrig annars skulle. Hitta sig själv på vägen. Sann frihet.

Freedom is not worth having if it does not include the freedom to make mistakes.

/H

Tömd på ord. Tömd på kraft. Tömd på vilja. Skitdag idag. Jaja, ny dag imorgon. :)
Lägger bara ut tre bilder på mina fina killar nu som togs i somras. 

Vi hörs någon gång.

/hej

/HL

Lite fina kort jag plåtade för någon dag sedan. Inte tagit upp kameran på länge känns det som. Noll insperation när man tittar ut genom fönstret och bara ser mörkt och grått. Och i helgen känns som om jag levt någon annans liv i helgen. Bara suttit hemma med näsan framför tvn och kollat på tv-serier mest hela tiden.

Idag är det pappornas dag. Och eftersom jag har världens bästa pappa så borde alla veta det.

/HL

Har massor av bilder från en promenad i skogen en tidig morgon när solen stod lågt jag tog för några dagar sedan som jag inte visat någonting utav. Suttit och kollat igenom alla bilder jag inte hunnit göra förrens nu och redigerat mina favoriter. Och sett på serier. Hela dagen. Mysig slappdag. Välbehövd.

Världen ovan känns så långt borta dock. En värld med färg, blå himmel och sol. Det enda jag ser nu för tiden är grått, mörker och slask. 

…var det sol och fortfarande höst.

Idag är det fredag. Och jag är lycklig. Jag vakade och jag skriver och skriver.
Försöker att få ur mig vad jag känner. Allt till någonting större. Någonting jag hoppas på.
Någonting jag drömmer om.

Promenerat till skolan i snön med en kamera i handen och solen i ansiktet. Sett en ekorre. Haft engelska. Haft svenska.  Haft rast och skrattat. Skrattat så jag ramlade. Bestämt med en kompis att i år ska jag lära mig åka skidor och hon ska vara min skidlärare. Haft biologi. Strosat runt på stan ensam. Mysigt. Hittat lite fint strunt som kom med hem. Satt i en liten buss. Möttes av två urglada, studsande hundar. Studsat runt i snön med gummistövlar en stund. Ätit macka. Och nu sitter jag här. Ska snart göra lite arbeten till skolan. Blir fysik, biologi och möjligtvis kemi. Älskar biologi, det är faktiskt väldigt intressant och roligt. :) 

Jag vill ut och resa. Nu. Ta en ryggsäck och bara åka. Iväg. Långt bort. Komma bort från denna trista värld, den enda värld jag vet. Denna trista stad där ingenting händer. Jag vill bort. Uppleva nya saker. Se efter själv om världen verkligen är rund, för med min kunskap skulle den lika gärna kunna vara platt. Vill till en ny kultur. En ny värld. Med nya människor. Nya upplevelser. Börja leva mitt liv som jag vill göra det. Drömlivet. Hitta min plats i livet som jag är så säker på att den finns någonstans där ute. Jag måste bara dit och hitta den. Jag vill åka och upptäcka magin i världen. Men tyngdkraften håller mig tillbaka…

Och vad snigeln gör på himlen får ni fråga honom. Han bara var där, ser ni honom? :) 

En söt liten hund jag fotade igår. :) 

/HL

Två till härliga skrattbilder på fina Cornelia. ♥

I wish I had wings. Just so I could leave whenever I want to.
To a place far, far away.

Har miljoner kommentarer att svara på, svarat på de flesta nu. Så otroligt fina kommentarer speciellt de senaste dagarna nu att jag blir helt kär i alla ord ni skriver. Alltså jag dör vad fina ni är. Ni anar inte hur glad jag blir, ett leende pryder mina läppar när jag läser dem. Jisses vad fina ord jag får!! Har massvis med olästa inlägg på bloglovin', gillar nog för många bloggar har jag kommit fram till. Inte mitt fel att alla är så megabra. Har miljontals bilder som är tagna de senaste dagarna jag inte ens hunnit kolla igenom eller visa de jag gillar bäst. 1036 bilder tagna de två senaste dagarna och har inte rensat ens en. Sammanlagt 2458 bilder. Inga av de andra heller rensade eller igenomtittade. Har sådan lust att bara sitta och redigera alla men datorn har en annan sorts tid som flyger iväg och sedan har hela dagen gått. Har massor av braiga serier som ligger och väntar på att bli sedda. Har miljontals läxorböcker som ligger en meter ifrån mig som väntar på att bli prydda med en slarvlig skrivstil.

Skola strax! :) Hoppas ni får en riktigt fin måndag! Kameran hänger med till skolan, är helt kär i den och kan inte lämna den hemma förstår ni. Saknat att fota så mycket tiden jag var kameralös, älskar verkligen min nya kamera och nu ska jag ta över världen!

Mohaha!

Sitter och kollar tillbaka på min förra blogg och hittade dessa ovan. Jisses vad jag längtar till jul! Tänk er: snö utanför fönstret, en julgran med röda julgranskulor och fina tända ljus överallt, eld från kakelugnen som värmer upp rummet, julgodis, fina julklappar och god julmat.

Men tog mig ut på en liten promenad med hundarna i alla fall. Usla bilder med hög ISO från mörkret utanför, jaja. Söta vovvar i alla fall! Nu ska jag återgå till Fysiken hade jag tänkt. Skola imorgon så allt måste vara klart idag. Smart att sitta med 80% av läxorna nu. Jag är alltid lika smart. :)

Bilder från kyrkogården för någon timme sedan. Det är hemskt att gå där och tänka på allt vissa som ligger där råkat ut för, som inte borde ha skett… Jag är otroligt glad att jag inte känner någon som gått bort, kan inte föreställa mig hur det måste kännas för dem som gick där med blommor och ljus till gravarna utan något leende på läpparna. Hur dem känner som lagt de nya färgglada blommor vid den nygrävda graven.

Eftermiddagen spenderades med den söta pojken ovan, tillsammans med mamma. :) Vi gick i skogen och plockade svamp och åkte sedan ner till hamnen och kollade på alla coola båtar. ;) Fotade över 500 bilder, sen dog batteriet. Mamman ville inte att han skulle vara med på internet, men fick tillåtelse att lägga ut bilden på honom ovan här i bloggen då hon tyckte den vart så fin. :D Ska maila över lite bilder till henne imorgon och om jag får lägga ut någon mer bild så gör jag självklart det. Hoppas jag får det, fick massor av fina porträtt på honom!

Fått några frågor om hur jag fotar stjärnorna så tänkte dela med mig av det i ett inlägg. :)

Denna gång när jag fotade stjärnorna använde jag mig av kitobjektivet till min 1000D - EF-S 18-55 för mer vidvinkel. Hade alltså 18mm när jag fotade. Plus det hade jag mitt stativ vilket är ett måste att ha när man ska fota med långa slutartider. Inställningarna testade jag mig fram för att få det ljus jag ville ha med hjälp av både ISO och bländartal. Jag försökte ha bländartalen så höga som möjligt, mellan f11 - f18, utan att ISO:n skulle bli för hög och bilderna bara brusiga. Hade dock ISO:n på 2000, men det är bra om man kan försöka hålla den lägre än så. Hade även kameran på Manuellt (M) vilket betyder att jag ställer in alla inställningar på kameran själv, har dock alltid den inställningen. 

Jag använde så högt bländartal som möjligt eftersom skärpan inte behöver vara perfekt inställd för att bilden ska bli skarp då ju högre bländartal du har desto tydligare blir bakgrunden i bilden, i detta fall stjärnorna vilket gör att skärpan lättare kan hittas. Förra gången, även första jag fotade stjärnor hade jag mitt 50mm f1.8 med bländartalet f1.8, vilket var ett stort misstag då. Skärpan var jättesvår att hitta och det som såg bra ut i 1000Dn:s display var jättedåligt på datorn. Var så inne i stunden att jag inte ens tänkte på det, men lärde mig även av det. Så höga bländartal är väldigt viktiga att ha. Kameran kan nämligen inte hitta skärpan på stjärnorna och det syns heller inte i sökaren eller i live view:en hur skärpan kommer bli så det gäller att gissa sig fram med skärpan manuellt och med höga bländartal är det betydligt lättare att göra det. Efter att bilden är tagen kan du se hur skärpan blev. Om det vart suddigt eller inte som du ville, testa igen tills du blir nöjd. Till slut hittar du rätt. 

Och godis, det är gott.

/Cinnamon

Några bilder från min lilla nattpromenad. Såg att det var stjärnklart ute och tog då kameran plus stativ och gick ut i trädgården. Slutade med en liten promenad i kolsvarta natten vid fyra. Antingen en sen eller väldigt tidig promenad där… Normalt? Haha. :)

/HL

I have thought about something. Flaws. We all have them. And most of us hate them so much that we go by spending many hours trying to hide them. But why? What would you be without your flaws? You would be just like everyone else, ordinary, melt in with everybody else. No one would want you for you because it would be so many other versions just like you.

 

Your flaws are you. That is what makes you you. That’s what makes you special.

One thing I don’t understand is looks, in general. The purpose of them. Why does they even exist? Everything maybe just is a test. Who makes it through and who falls down? Why couldn’t you just see directly into ones soul? Looks just make everything so much harder for so many people. Some even end their own life because they, in the end are so sure that they will never be who they dream of, they will never have their dream looks, their dream shell. Because that is how I see it, it is just shells.

Wouldn’t it be just so much easier if people could just directly see into your soul? See what you are capable of, see your dreams, ambitions, if they could see you and not your looks. Instead they see this incorrect, unfixable shell that represents you. A shell you cannot change, one which is with you your whole lifetime, whether you like it or not. You couldn’t choose, not a single thing - it was just given to you, just like that. It is a shell people judge often without caring about getting to know the person behind the shell, the person inside with all incredible possibilities.

Just with a look some people know, that you aren’t good enough, or at least that is what they think they know. What they want to know, just to make them self feel so much better about their own flaws, which they are trying their best not to show to the world. They are trying the impossible thing - to be ‘perfect’.

But then, maybe, it is all figured out. Maybe it is, I mean really. Maybe it is so that the ones who stay in your life, who sees the greatness of your soul behind your appearance, behind everything ordinary other people see with just one glance. Maybe it is so that the ones who take the time to get to know the person you are, instead of the person they see in front of you, they are the ones who really deserves you.

Life can’t be easy; I don’t demand that it has to be. But why did the one who made it – this so hard and impossible? I mean, couldn’t we at least get a little help when we really needed it? But that’s maybe just the point too. If we couldn’t make it on our own, but instead just get all we wanted every time we faced something hard… That would be really pointless, wouldn’t it?
You know those days when you beg for forgiveness, beg for things to come back to the way it was, just because you were really stupid? You know, just incredibly dumb?  If they did everything when you asked them to, just like that, would we learn not to do them again? Would we learn to appreciate things for what it is and not just wish for other things?

No.

I want to believe that there is something more than just this. This shallow, naive place of dumb people I am working so hard to figure out. And I believe there is. But we have to fight and fight again without giving up if we are ever going to find those special people who understand you for you, who make this world feel like another place, a more beautiful place. Those people who match your soul perfectly.

I want to believe in that someone figured it all out, this all out. That all that happens is meant to be happening. That everything somehow matches perfect together.

But I don’t think that whoever created us could see what the world would become when he did. This insane place that I, in this moment don’t want to be in… I believe my time will come, just not just this second. I just have to accept and wait for it. But that’s the hard thing. Waiting. Because you don’t know how long you have to wait. I would like to believe that everything happens for a reason. Maybe not for a reason that happens right this second or the one after, but for the whole big picture.

I just wish people were different. But maybe they are? Just that I haven’t met the ones that are yet? The ones who is going to make my life feel like flying trough the sky, the ones who are going to make me happier than I have ever been, the ones who are going to make my life feel complete, but in a place I still could dream. Maybe it is all meant for me to get out and explore the world, and to find them on the way.

Don’t judge the book by its cover. Don’t judge a snail by its shell.
But that seems to be a rather impossible thing now days. I just hope that this, what we have now leads to something bigger, something better in the future. That the people living in the future can look back at us and really think that we are stupid.

Because we really are, I just hope that there is still hope left in the world. Because I haven’t given up get.

 

And I am not going to either.


/Hannah Maria Katharina Larsson

---

Otroligt långt inlägg, någon som överlevde? Skrev denna för någon dag sedan till engelskan men ville lägga ut den här också. Tycker om att skriva på engelska, blir en annan känsla då. Men om du vill översätta kan du gå in på http://translate.google.se/

Satt med biologin häromdagen där jag skulle berätta om människans utveckling i både text och bild. Efter att ha skrivit två A4 ville jag rita lite. Så satt och funderade ut, tog sedan fram pennor och började rita. Ovan är resultatet, själv är jag faktiskt nöjd. Tyckte den vart häftig, annorlunda. :)

Vad tycker ni om min apmänniska? ;)

/HL

Bilderna ovan är tagna för tio minuter sedan i den kolsvarta kvällen. Med stativ, slutartid och lite kreaktivitet kan det bli riktigt fräckt. Testa, det är en riktigt rolig grej! Är så glad att jag äntligen har kamera nu!! Vilken bild ovan är din favorit?

Jag är ganska lycklig idag om man säger så. Denna älskling ligger nu framför mig, så ska sluta skriva och ge mig ut i trädgården och fota som en galning. Skulle dött om jag varit utan kamera längre nu. ;) Kommer snart in med tusenmiljoner nya bilder att visa! Gah! Några testbilder ovan bara. Hur mycket nytt som helst att lära sig har man nu…

Kärleeeeeek till tusen alltså* ♥

/HL

 

 

/mig