My new hair. I involuntarily got shorthaired all of a sudden. I was at the hairdresser yesterday, the 2nd time in like 5 years. I always cut my own hair, because I'm to afraid they'll cut of way to much if I go and cut it. And well, yes... they did. I went in just going to cut 2 cm.

My hair is so healthy now, when I started putting more days inbetween the washes, thanks to the wonderful dry shampoo I discovered a few weeks ago... and it's soooo healthy you wouldn't believe it, compared to before... and I'm happy too about not cleaning my hair so often, because I can't stand my hair clean... I hate it and it's just so frizzy, so I always put so much grease and oil in it afterwards, because I just can't stand it clean.. but I had to wash it aften, because my roots got so oily so fast... but then I discovered dry shampoo... well, should I just admit that was the best thing in a loong time? ah! My hair was thinner at the ends, but it was so healthy... so I went in just going to cut 2 cm and fresh it up a bit, because I didn't really need to cut more than that.

Jag insåg nyss att jag faktiskt har gjort en sak till på min lista över saker att göra innan jag dör {som förresten är uppdaterad}. Har faktiskt inte bloggat alls om detta men i september åkte jag tillsammans med mina föräldrar till Sala silvergruva och gick ner 60 meter under marken, och efter det gick jag och mamma en höghöjdsbana. Vi åkte då zipline och gick en hinderbana, 15 - 30 meter över marken beroende på vart i banan du var. Åh vad roligt det var.

Mamma sa att det var det läskigaste hon någonsin gjort, är stolt över henne att hon vågade! Hon är otroligt höjdrädd, och när hon kom ner beskrev hon känslan som jag fick när jag hoppat fallskärm. Att man kan klara allt. Så nu ska jag få henne att hoppa fallskärm med mig, för den känslan lär vara så otroligt mycket starkare då, och hon vill fast hon inte riktigt vet om hon vågar... Can't stress enough of how amazing skydiving is.



Och jag åkte faktiskt zipline två gånger. Ena gången en större zipline, 30 meter över marken, och andra gången var det en mindre som ingick i höghöjdsbanan, där man fick haka fast sig själv. Anledningen till att jag inte insåg att jag faktiskt gjort en grej på min lista var nog att jag mer föreställde mig något som detta. Men planerar fortfarande att göra något liknande som på videon, så känns inte helt som jag gjort det... Så för mig räknas det inte riktigt. 

Äsch - still counts though, right?

Den mest fantastiska upplevelsen någonsin.

Vet inte ens vart jag ska börja... så börjar från allra första början; när jag vaknade på morgonen.

Vaknade vid halv nio, hur trött som helst... Vrider och vänder mig om i sängen för att kunna somna om. Helt plötligt inser jag att idag ska jag hoppa fallskärm. Är inte direkt trött längre om jag säger så. Mitt hjärta börjar slå fortare. Tittar ut och solen skiner och himlen är blå, perfekt väder! Räknar ner timmarna. Fem timmar kvar. Går och gör te. Tänker absolut inte äta någonting, vilket nog är förståeligt. Springer runt i huset i två timmar och försöker få tiden att gå, helt hyper.


Äntligen åker vi iväg och det väntar en och en halv timmes bilresa innan vi är framme. Undrar om jag kommer kunna sitta stilla hela vägen dit. Två timmar kvar, två timmar blir till en timme kvar som sedan blir till en halv timme... Väl där så går vi in och anmäler oss. Ett plan till ska lyfta sedan ska två till omgångar hoppa sedan skulle det bli min tur.



Vi sätter oss och väntar. Jag kollar när planet lyfter. Det stiger bara högre och högre upp och efter en stund är det borta över molnen som börjat komma in.  Planet försvinner helt och går inte att se på länge, men sedan kommer det fram i en glipa mellan molnen så långt upp att det knappt går att se. Mamma tror att hon ser några hoppa, men det är så förfärligt långt upp att planet nästan är helt osynligt. Det var väl ingen som hoppade tänkte jag, för vi såg inget mer på en lång stund.. Men helt plötsligt fälls deras fallskärmar ut och de var några som hade hoppat. Nu blev jag nervös.. för ni anar inte hur långt upp de var... och innan fallskärmen fälls ut faller man fritt i 200 km/h i 45 sekunder, och förstår ni då hur högt upp de var? 4000 meter med andra ord. Och det såg rätt läskigt ut när dem landade.. det såg ut som om de tappade kontrollen över fallskärmen för de kom ner i världens högsta fart, samtidigt som de snurrade... men så landade de perfekt. Man märkte helt att de visste exakt vad de höll på med!



Mamma säger helt plötsligt att nästa är min tur. Nu blir jag nervös för jag var helt inställd på att jag skulle med flygplanet efter denna. Var inte riktigt inställd på att jag skulle upp NU. Vi sitter och väntar och så ropar de upp namnen som ska med nästa omgång. Mitt namn ropas inte upp. YES tänker jag, nu kan jag förbereda mig lite till. Men så ropar en instruktör upp mitt namn. Jag skulle visst med denna omgång.

Går fram till instruktören, Johny. Det första han säger när han ser mig är ”Ska lilla du hoppa? Detta lär ju bli hur enkelt som helst! Du kan sitta på mitt ena ben så kan jag ta en till på andra”. Haha, härlig filur alltså! Så fick vi lägga oss ner på marken och så berättade han hur vi skulle göra när vi hoppade ut ur flygplanet, när vi var i luften och när vi landade. Det var det enda vi gick igenom, jag trodde instruktionen innan skulle vara mycket mer än så. Fick nu sätta på mig min fina lilla hatt och selen. Herregud vad den satt löst... frågade honom om den skulle sitta såhär löst. Kunde ju kliva ur den hur enkelt som helst. Tydligen skulle den det. Efter två stora kramar av mamma (som var tusen gånger mer nervös än mig) gick vi mot flygplanet. Var inte ett dugg nervös. Inte det minsta lilla. Var mer nervös när jag tittade på dem andra som hoppade än nu, när det var min tur att hoppa från 4000 meter.  4 KILOMETER RAKT UPP! Gick bredvid Johny jag skulle hoppa med och killen som skulle filma. Frågade igen om selen. Han tittade på mig, tog min hand och sa ”Noja inte! Noja inte... du vet som i den där reklamen?” Haha!! Han var hur lugn som helst och visste exakt vad han gjorde så tänkte inte mer på det.  

Vi väntade på planet som var och vände och då spände han till min sele. Phu. Om jag hade suttit sådär löst under hoppet hade jag nog ramlat ut. Han frågade hur gammal jag var och när jag säger min ålder säger han oj.. Tror jag var den yngsta som hoppade, i alla fall den dagen. Han verkade väldigt orolig att jag skulle fega ur.

Planet kom och han hoppar upp först, sedan kommer jag. Vi hoppar in och sätter oss längst in. När vi väl lyfter försvinner marken fort under oss. Jag sitter och flinar som en idiot hela tiden, och gjorde det enda sedan han ropade upp mitt namn. Jag ser motorvägen bredvid och bilarna är så otroligt små. Snart försvinner allt nedanför oss som går att urskilja, likaså bilarna och världens vackraste landskap visas. Så vackert att det inte går att beskriva.  Jag sitter och tittar ut genom fönstret och önskar verkligen att jag hade min kamera med upp så jag kunde fotografera. Jag sitter här, påväg att hoppa ut ur ett plan 4 kilometer upp i luften och det jag önskar är att jag hade min kamera så jag kunde fotografera? What the hell?
På ungefär 1000 meter hoppar några ut, de som hoppar själva. De öppnar dörren och bara kastar sig ut. Det såg så himla konstigt och overkligt ut... Folk som bara kastar sig ut ur ett flygplan? Inte något man ser varje dag.

Jag tittar ut och nu kommer vi längre och längre upp. Världen nedanför är det vackraste jag någonsin sett och jag skulle lätt kunna leva här, om det var möjligt. Snart är det dags att hoppa ut, nu är vi riktigt högt upp – tänker jag. Precis då meddelar min instruktör att nu är vi halvvägs. HALVVÄGS? Wow. Vi ska alltså upp dubbelt så långt. Nu spände han selen extremt, tur det! Jag larvade mig alltså inte när jag tyckte den satt löst... Jag fortsätter titta ut genom flygplanets fönster och flinar hela tiden som jag vet inte vad. När jag inte trodde det kunde bli vackrare kör vi igenom molnen, och vi kommer upp till världens finaste utsikt (ni som åkt flygplan vet vad jag pratar om här). Och snett bredvid är ett mellanrum mellan molnen där jag ser rakt ner. Så fantastiskt vackert.

”Välkommen till min värld” säger Johny bakom mig. Snacka om lyxigt jobb. Vi är sist ut. Nu börjar folk kasta sig ut genom dörren, vi är på 4000 meter nu. Jag tittar ut genom fönstret och allt känns overkligt på något vis, men ändå så verkligt. Ska jag verkligen hoppa ut? Det känns galet!  Efter att de andra hoppat och försvunnit ner bland molnen är det min tur. Vi halar oss ner mot dörren och sedan står vi i dörröppningen. Jag står och hänger mig ut från planet och tittar ner, wow. Hur jävla vackert det är slår mig igen. Det är hur långt ner till marken som helst. Världen ser så annorlunda ut där uppifrån. Så himla fin, är det verkligen jorden vi bor på? Såg så overkligt ut.



”Titta in i kameran och le nu” säger Johny och sedan släpper han. Världens konstigaste känsla, att släppa flygplanets mark och falla. Frihetskänsla i högsta grad. Vi snurrar runt och gör en hel del volter och snart vet jag inte vad som är upp eller ner, haha inget som var planerat direkt.. Vi föll baklänges ett tag innan vi lyckades komma åt rätt håll. Tappade här helt koll på vart han som hoppade med och filmade var. Efter alla volter har jag håret i hela ansiktet, och försöker få bort det. Varför sa han att det var okej att hoppa i utsläppt hår? Världens tryck var det när vi föll där, i 200 km/h. Så jävla underbart!

 

Vi föll rakt igenom ett moln. Plötsligt blev allt dimmigt och det blev plötsligt iskallt. Detta var bland de häftigaste, vi var mitt i ett moln. Han som filmar är plötsligt framför oss och det är så dimmigt att jag knappt kan se honom. När vi kommit ut ur molnet ser jag utsikten. Jorden ser så förfärligt liten ut, och man kunde verkligen se att jorden var rund. Åkrarna var som rutor i olika färger.  Vi faller fortfarande i 200 km/h och trycket är större än någonsin (vilket man ser på filmen. Ser lite rolig ut alltså, but who blames me? Faller fasiken i 200 km/h, tänk er en berg-och-dalbana, gånger 30 typ haha). Jag tittar på han som filmar, som nu är under oss. Jag känner hur Johny drar i fallskärmen och helt plötsligt känns det som vi stannar helt, och allt tryck försvinner och vi seglar fritt. Vi ligger nu inte längre på mage och faller, utan vi sitter. Världens underbaraste känsla. Han som filmar försvinner ner och jag ser honom inte längre.

Vi svävar där ett bra tag, och jag kan inte komma över hur otroligt vackert allt är. Vi var hur högt upp som helst, och nu kan jag urskilja fallskärmsklubbens stugor. Detta är det underbaraste jag någonsin varit med om. Vi svävar länge och han styr fallskärmen så vi svänger. När han svänger känns det som om man åker berg-och-dalbana, ni vet, de där svängarna när man lyfter från sätet? Helt plötsligt stannar vi till helt och faller ner några meter, innan luften tar tag i oss igen. Johny drar i mig och sätter mig till rätta, tydligen åkte jag ner hela tiden vilket man ser i filmen. Han drog upp mig hela tiden, haha! Ingenting jag reagerade på dock, tänkte bara på hur jävla vackert det var. När vi byter håll ändras dimentionen helt och hållet. Allt ser så himla overkligt ut, och jag kan fortfarande verkligen se att jorden är rund. Så fantastiskt. Går inte att beskriva.

Efter att ha svävar i vad som kändes som en evighet, men fortfarande var allt för kort tid så börjar vi landningen. Vi var uppe längst av alla, wonderful!





Det känns som vi ska landa på de andra som står på flygfältet, som hoppade före oss. Det kändes som vi var så nära, men ändå måste vi ha varit 200 meter upp fortfarande. Jag ser mamma och vinkar åt henne och pappa. Vi snurrar runt i luften ett bra tag innan vi är tillräckligt nära för att landa. Jag tar upp benen som han visade att man skulle göra och vi landar hur lätt som helst. Efteråt får jag veta att detta var hans snyggaste landning han gjort, och att han var jättenöjd. 

Han som filmade hoppet går fram till mig och frågar hur det känns. Hur fasiken ska jag försöka förklara det med ord?! Jag får ur mig någonting i stil med ”Det var.... grymt!” Skulle lika gärna kunna säga ”Helt otroligt fantastiskt fucking jävla enormt underbaaart” och det skulle inte ens beskriva det. Wow alltså. Står och ler som jag vet inte vad, vilket jag har gjort ända sedan instruktionen började. Måste sett väldigt rolig ut (<- truely did, såg bilderna och filmen).

Johny och kameramannen tackar för ett skitbra hopp, och Johny berättar att han verkligen inte förväntade sig att vi skulle göra så mycket volter där uppe. Han sa att man lätt lurar sig på dem som är mindre, haha! Antar att det var mitt fel... hehe! Han erkänner sedan att han trodde att jag skulle flippa ut helt där uppe, han trodde inte jag skulle klara av det. Kan inte ens förklara hur mycket fel han var, var inte ens nervös. Inte överhuvudtaget. Det var värre att kolla på dem som hoppade först och stå nere på marken, än att sitta i planet på väg upp. Jag börjar undra om det verkligen är något allvarligt fel på mig - det känns som ingenting. Like a piece of cake. Hoppet känns inte ens stort. Jag har fan hoppat från 4000 meter. Hur fan är det möjligt? Inte ett dugg nervös, och tankarna om att fallskärmen inte skulle öppnas fanns inte ens med i bilden, varken under hoppet eller innan. Mamma och pappa kommer fram och kramar mig. Mamma hade varit hur nervös som helst, hon hade skakat och mått illa av nervositet. Man tycker ju att det borde varit tvärtom.

 

Mamma ringer min morbror som jag fått fallskärmshoppningen av men jag kan verkligen inte prata med honom. Står och ler och är helt salig, ordlös. Trodde inte ens att jag skulle kunna skriva om det här, för att det kändes så naturligt och som ingenting väl nere att jag verkligen inte trodde att jag skulle kunna det. Det kändes så naturligt men ändå så extremt jävla underbart på samma gång att det inte går att beskriva det. Jag trodde jag skulle kunna leva på adrenalin-kicken för resten av året, men inte alls. Tror det är något allvarligt fel på min hjärna. Ingenting kan ju vara det minsta läskigt för mig efter detta extremt underbara upplevelse – ingenting, inte efter detta..! I bilen hem sitter jag fortfarande och ler. Den bästa grej jag någonsin varit med om. Vill bara hoppa igen.... och igen.. och igen! Johny säger att det är det värsta... - det blir som ett gift. Han hade redan hoppat 6 gånger idag och han skulle hoppa 4 gånger till. Snacka om drömjobb, nu vet jag vad jag ska jobba som liksom.. Wow!

Vi stannar vid affären påväg hem. Allt ser så himla konstigt ut. Allt ser så gigantiskt ut, och jag känner mig så otroligt liten. Hur konstig känsla som helst... Att ha sett jorden och människorna sååå otroligt små till att bara nere i rätt skala igen.. Ni anar inte hur otroligt stort allt är. Det är som om allt har förstorats tjugo gånger sedan sist jag såg dem! Världens konstigaste känsla!

Om ni tvekar på att hoppa fallskärm, GÖR INTE DET! Detta är fyfan det bästa jag varit med om i hela mitt liv, lätt!
Nu vet jag vad jag önskar mig i julklapp.. och födelsedagspresent.....


#2. Jump parachute på listan är nu avklarad!!

Jag överlevde!!! Det bästa jag någonsin varit med om! Förbered er på det längsta inlägget jag någonsin skrivit imorgon. Har hur mycket som helst att berätta! Rubriken är den korta versionen av fallskärmshoppningen... om man säger så! Alltså jag tvivlar starkt på att någon kommer läsa versionen av fallskämshoppningen så som den ser ut nu. Den är extremt lång (sisådär 5 sidor i word). Äsch, ni som läser den får läsa, ni andra får kolla på bilderna!! c:


HAHAHA jag är en ganska hemsk människa förresten.. övervägde starkt att inte varken blogga, vara inne på facebook eller svara på mobilen i en vecka så alla skulle tro att något hänt. i'm a pretty horrible person, not even ashamed of it!

nu åker jag och ska frivilligt hoppa ut ur ett flygplan på 4000 meter. om jag dör nu vill jag bara säga: no regrets! förhoppningsvis får ni livstecken ifrån mig så fort som möjligt. vill bara tacka min morbror för denna helt fantastiska present, och säga att jag älskar..... what the hell? jag kommer inte dö, så nu är jag tyst! man lever bara en gång. så varför inte leva fullt ut? tror detta blir det mest fantastiska upplevelsen någonsin. 

nu ska jag iväg och kasta mig själv mot jorden i 200 km/h i ett försök att missa. FREAKING HAPPY!!!!!

aaah!!!! så jävla hyper just nuuuuuu! 

Nu är det äntligen bestämt! Jag är alltid tvärtom förresten - förut fick jag smått panik när jag insåg vad jag skulle göra. Men nu... ingenting, inte ens det minsta nervös. Tror inte ens det blir det minsta läskigt. Fearless? Tror det blir den mest underbara upplevelsen ever (men bara för att jag säger detta kommer något gå fel, händer alltid mig). Well, och om jag nu dör så lär det vara en ganska fin död. Begravning på plats till och med, lyx liksom! Haha skämt åsido...

1. ·          Dive with Orcas in the wild
2. ·          Jump parachute √ [link I] [film]
3. ·          Run a marathon
4. ·          Buy a world around trip, pack a backpack and go
5. ·          Get really drunk
6. ·          See the biggest animal still alive; a blue whale
7. ·          Hike in Norway



source


8. ·          Go bungee jumping
9. ·          Interrail through Europe
10. ·          Get a tattoo
11. ·          Swim with sharks in the wild and handfeed them
12. ·          Dive with a humpback whale
13. ·          Water-ski
14. ·          Sleep in the jungle for at least one day
15. ·          Swim with Belgua
    
    
    
    source
    
    
16. ·          Dive in the Great Barrier Reef
17. ·          See Mount Everest with my own eyes, possibly climb it
18. ·          Plant a three
19. ·          Ride on a camel in the desert
20. ·          Shower in a waterfall
21. ·          Experience weightlessness
22. ·          Ride on of the highest roller coaster in the world
    
    
    source
    
    
23. ·          Sleep under the stars with someone special
24. ·          Learn to juggle with three balls
25. ·          Carve in my name in on something, to be remembered by
26. ·          Get married to the love of my life
27. ·          Ride a raft through the Grand Canyon
28. ·          Visit Antarctica
29. ·          Learn to surf and feel at lest a little good at it
30. ·          Climb a pyramid in Egypt
    
    
    
    
31. ·          Ride on an elephant in the jungle
32. ·          See an activ volcano
33. ·          Visit Las Vegas with my best friends and gamble
34. ·          Photograp an endangered specie
35. ·          Make a difference in the world, small as big
36. ·          Learn a person to read, who can't
37. ·          Zipline√ [link I]
    
    
    source
    
    
38. ·          See earth from a distance
39. ·          Hike to the Hollywood sign
40. ·          Be albe to classify myself as a world traveler
41. ·          Volunteer in Africa
42. ·          Donate money to a good cause
43. ·          Buy a house and decorate it just the way i want
44. ·          Grow a garden
45. ·          Attend a really big concert
    
    
    source
    
    
46. ·          Swin in Jellyfish lake, Palau
47. ·          Get a photography/painting accepted to an exhibition
48. ·          See an space shuttle take off
49. ·          Walk on the great wall of China
50. ·         Get at least five MVG in grades when i finish primary school √ [link]
51. ·          See northern lights
    
    
    source
    
    
52. ·          Throw a dart at a map and go were the dart hits
53. ·          Feel the love of dolphins in the wild
54. ·          Learn a third language and use it
55. ·          Save somebodys life
56. ·          Dye my hair light pink
57. ·          Grow old
58. ·          Hug a random person and say "Oh, i've missed you soooo much!!"
    
    
    
    
59. ·          Walk over a real wooden suspension bridge
60. ·          Knit a sweater
61. ·          Go skiing
62. ·          Kiss him
63. ·          Let my hair grow really long then cut it all off
64. ·          Go up in the Eiffel Tower
65. ·          Zorbing
    
    
    
    
66. ·          Climb a mountain
67. ·          Be pregnant
68. ·          Drive a tractor
69. ·          Take a diving certificate
70. ·          Live on New Zealand longer than 6 months
71. ·          Sleep in a gravegard
72. ·          Take a parachute certificate
73. ·          Leave home and move in with my best friend
74. 

 

---